måndag 31 oktober 2016

Om man kunde öppna varandras huvud och titta in

Om man kunde öppna varandras huvud och titta in skulle jag vilja att mitt vore som att se ner i vatten. Man ser sig själv speglas och världen bakom sig, men det går också att se rakt ner i det klara svala. Att det är både grunt och så djupt att man inte ser botten, mörkt och glittrande. Fullt av saker att titta på, fina saker och konstiga saker man inte sett förut. Klart och svalt men skönt att sticka ner handen i.
Vad vill du att jag ska se?

Några av de bästa stunderna i Tyskland:


  • att flyga för första gången sen jag var liten!
  • första målet mat sen jag lämnade Sverige: Currywurst mit Pommes und Mayo och Fanta i hård plastflaska
  • den första vallmon jag såg en regnig dag och tänkte att sommaren nog skulle gå bra ändå
  • den första utflykten jag gjorde, till Gasometer Oberhausen och var alldeles själv där inne och lyssnade på regnet
  • när jag kom hem med lachgummi-godis och glass, zucchini och champinjoner och ägg och tomater och en jättestor basilikaplanta och åt det ungefär hela sommaren
  • när jag låg utanför Kokerei Hansa i solnedgången och tittade på svalor
  • alla gånger jag cyklade hem från stationen precis när kyrkklockan slog och folk handlade grönsaker till middagen
  • klätterparken med Anna och Linnéa
  • all maaaat, som i Amsterdam, och på Burgerista och glass!
  • första dagen i Duisburg Landschaftpark, detta paradis på jorden
  • när Eric kom från flyget och vi satt två på natten och åt döner på mitt favoritställe som var fullt av folk
  • efter min avskedskväll när vi som bodde tillsammans satt utanför huset och gjorde korttrick och det var stjärnklart
  • enda gången jag badade, i en smutsig kanal när det var 35 grader varmt och vattnet var så grönt och fruktansvärt svalt





onsdag 26 oktober 2016

Jullista

Snaaart får jag släppa lite på min juliver, nu när Halloween snart är över! Har taggat som fan ända sen förra julen. 

1 dryck: julmust

2 julpynt: adventsljusstake och julkulor
3 ätbart: skumtomtar, bechamelsås och mammas experimentiella sillinläggningar

1 person: mamma <3
2 julfilmer: Fanny och Alexander och God jul Snobben ("Lyss!")
3 jullåtar: Himlen i min famn och Gläns över sjö och strand

1 klädesplagg: mysig pyjamas att gå och lägga sig i kvällen innan julafton
2 tv-program: julkalendern och Kalle Anka
3 dofter: clementiner, hyacinter och gran

Tagen från Johannas jul

lördag 22 oktober 2016

-

Vad är det egentligen som får mig att vilja skrika och slåss när jag tänker på att inte vara speciell? För jag vill inte det, det är en fruktansvärd tanke. Jag vill inte det, jag vill inte vara som alla andra (vilka är ens det?) jag vill vara annorlunda, jag vill vara viktigast, jag vill inte tänka den vidriga vidriga tanken att andra är lika mycket värda, att respektera andras åsikter, jag vill verkligen inte det. Jag vill få ha det för att hålla dem ifrån mig, för att få se ner på dem. Vad fan är jag annars?

Jag skulle kunna ljuga och säga att jag vill inte vara en sån person men det är inte sant, jag är hundra gånger hellre elitistisk än vanlig, dör hellre än att vara en sån liten människa. Den mänskliga rädslan över att vara utplånlig.

fredag 21 oktober 2016

Julhunden skriver böcker

Nu när jag har mycket dötid på praktiken passar jag på att öva på att skriva lite grejer, och jag har märkt att jag tycker att dialoger är rätt jobbigt. Härom dagen hörde jag dock en intressant grej som gav mig lite nya perspektiv, i bokpodden Mellan raderna (tips tips!). De pratade om Jonas Karlssons noveller, och om hur det märks att han är skådespelare, det är ju han som spelat Julhunden (i julkalendern som tydligen bara jag kommer ihåg) och prästen i Mongo till exempel. De tyckte att det märktes på att han som skådespelare är van vid att sätta sig in i människors känsloliv och gestalta dem inifrån, istället för utifrån som det lätt blir. Han beskriver inte karaktärernas känslor utan snarare hur de reagerar på dem, hur deras andning och hållning förändras och hur det gör känslorna mer levande. Då kom jag på att dialog är ju egentligen en form av imitation och improvisationsteater, men man spelar själv alla karaktärer, en i taget. Sen att jag tycker att improteater är det jobbigaste som finns är ju en annan sak, men jag förstod plötsligt dialoger lite bättre.

fredag 14 oktober 2016

När man fastnat i att trycka ner varandra

En sak tror jag att man lätt glömmer när man är i ett förhållande där man kanske bråkar mycket eller har fastnat i att vara hårda eller stänga varandra ute. Man tänker ju ofta att nu ska jag försöka göra det här bra, nu ska jag anstränga mig för att vara snäll, mjuk, släppa in den andra personen. Men vad som egentligen är mycket viktigare är att godkänna när den andra försöker göra det, och inte göra sig ännu hårdare och slå ner den ansträngningen. Jag tror att det är lätt att se den mjukheten som ett hot, eller använda den andras plötsliga frivilliga svaghet till att själv känna sig säkrare, men på så sätt kommer man bara djupare och djupare ner och dödar alla chanser att skapa något bra igen.

torsdag 22 september 2016

Om jag ska skriva någon gång

Det jag vill är väl att ta hela världen och stoppa ner den i en burk. Hela den här stora tusenglittrande världen och kunna göra den lite mer begriplig. Om jag kunde ta de delarna jag förstår, eller de där små spegelskärvorna som går att se för det är alltid så mycket som inte syns, och hålla upp dem så andra kan se. Tänk att kunna hjälpa andra att förstå, förstå de delar som jag kan se.